När jag var runt 18-19 år gammal förändrades mitt liv kraftigt. Från att vara döende till att få möjligheten att se en framtid och planera lite därefter. Att få ha ett jobb, att tjäna pengar och kunna vara självständig. Att inte bara vara en i systemet utan få känna att man betyder något. Jag kände mig mer utanför än någonsin, vad är jag värd på arbetsmarknaden? Vart är min tillhörighet? Det gräts enorma mängder tårar över att inte känna ett egenvärde i egenskap av att kunna bidra med något till samhället. Arbete är en så fundamental bit i känslan av att bidra och vet att de jobb jag erbjudits i vuxen ålder fallit på punkten av att det är omständigt att hitta nya vägar för en anställd med speciella möjligheter. Hemarbete, förtroendearbetstid m.m.

Jag skapade mig ett ”jobb”. Att föreläsa för företag och organisationer om annorlunda utvecklingsarbete på såväl privat plan som näringslivsmässigt är knappast ett jobb – det är en förmån, inte minst dagar som denna. Idag förärades jag att besöka Samhall i Karlstad och föreläsa för deras kunder och lite anställda. Jag fick också äran att träffa Thomas som är konstnär men också jobbar som städare på Ikea, genom Samhall.  De senaste dagarnas research om Samhall har utmanat mig mentalt på ett extraordinärt vis.

När jag skulle börja planera ett liv då för drygt 10 år sedan fick jag förklarat för mig att jag är en risk. En labilitet som anställd, för att jag vet att min kropp kommer förhindra mig att ta mig till arbetet vissa perioder och att jag varannan vecka måste vara borta ett par dagar för att få min behandling. Jag hamnar utanför den klassiska anställningen och då blir jag en risk för företaget, vilket är förståeligt på ett vis. Företagen har inte någon statlig uppbackning för ekonomi, det måste man också ha förståelse för. Men när andra företagare tvingas titta bort och definierar en sån som jag som en risk, då tittar Samhall på oss med sina ögon och ser möjligheter.

Samhall tar vara på så himla mycket möjligheter hos sina anställda. Genom ert goda ledarskap lyfter ni dem till nivåer de själva aldrig hade kunnat drömma om, och som få andra kanske hade givit dem chansen att någonsin nå. Hos Samhall finns inte funktionsnedsättningar. Där letar man möjligheter baserat på vad man kan, och inte vad man inte kan. Funktionsmöjligheter. Vissa har begränsade fysiska sådana och vissa har begränsade mentala funktionsmöjligheter. Oavsett är de, med rätt ledarskap, möjligheter – och inte hinder. 

Hos Samhall finns inga anställda risker, hos Samhall finns bara anställda möjligheter – och det gör Samhall till en helt galet viktig samhällsfunktion.

Mats Eliasson, marknadsdirektör, på Samhall inledde dagen med “Vi ser bara möjligheter” – och vet ni vad, jag tror honom.

Tack Samhall för att ni lyfter egenvärdet hos så många människor där ute. Ni gör ett enormt arbete och jag är SÅ hedrad över att få komma in som utomstående och vara en del av det. Ska jag någon gång söka ett jobb, lämnar jag stolt mitt CV till er direkt.