Att ta tjuren i hornen

Erik Ståhl inspirationsföreläsare

Ofta när ett företag kontaktar mig i syfte att anlita mig som inspirationsföreläsare handlar det om att ge perspektiv. Jag tror på perspektivet, jag tror att vi alla har en historia värd att lyssna på och som vi alla kommer lära oss något av bara vi öppnar upp och blir mottagliga. De svårigheter jag har gått igenom och går igenom är jag inte ensam om att uppleva och de går att översätta till väldigt mycket saker i samhället.

Samma öppenhet vi visar för att lyssna på en person vi finner intressant måste vi också visa för oss själva och våra egna problem. Ett bekymmer försvinner inte bara för att man gör det olagligt eller låter det komma upp till ytan. Du kommer exempelvis tycka det är jobbigt att prata för folk så länge du låter bli att prata för folk, du kommer tycka höjder är fruktansvärda så länge du håller dig ifrån dem. Relationen du befinner dig i kommer fortsätta vara skit om du undviker att prata om de problem som gör den till det. Ta tjuren i hornen och bemöt de problem du har i vardagen snarare än att lägga benen på ryggen och fly från dem.

Jag stod inför ett vägskäl när jag var 20. Mitt liv hade varit brokigt, på alla håll och kanter. Trettiotalet begravningar av små barnvänner med cancer i bagaget, en sjukdom och kropp som knappt orkade ta ett steg till vissa dagar. Jag var psykiskt instabil ska nog erkännas, och jag var tvungen att ställa frågan till mig själv hur jag ville komma ihåg den period av livet jag precis upplevt. En galet mörk och dyster tid men som där ändå fanns mycket ljus i. Jag skrev min bok, mest för mig själv till en början, för att bemöta allt mörker och allt det som var så svårt. Jag hittade ljuspunkterna och jag hittade glädjen som fanns bakom det svåra.

Jag tog tjuren i hornen och lite otippat har glädjen som kom genom det blivit mitt jobb och min drivkraft. När företag kontaktar mig i syfte att anlita mig som inspirationsföreläsare blir jag hedrad. Hedrad över att de vill höra mitt perspektiv på livet och på vardagen, för att kunna utveckla sin egen på exakt samma vis som vännerna från sjukhustiden i Lund utvecklat min. Vi lär av varandra.

Var nyfikna på varandra, ställ frågor och var genuint intresserade. Det är personlig utveckling.